Om friktion och väggrepp

Friktionen mellan däckens slitbana och körbanan är den kraft som gör att vi kan driva, styra, stanna och hålla bilen stabilt i färdriktningen.

Rent praktiskt brukar man tala om "väggrepp", ett uttryck som vi ofta kommer att använda ofta på den här bloggen. Kontaktytan mellan ett bildäck och körbanan är inte större än en medelstor handflata. På ett motorcykeldäck inte större än ett tändsticksplån. Väggreppet varierar beroende av däckens skick och det underlag vi kör på.

En förutsättning för bra väggrepp är förstås bra däck. Däckmönstrets djup spelar en mycket stor roll, speciellt på våt körbana. Torr asfalt eller betongväg ger ett mycket gott väggrepp medan vatten, snö och is på körbanan försämrar väggreppet i nu nämnd ordning.

Halast är isbelagd väg vid temperaturer runt 0 °C. Det gäller att hushålla med väggreppet, inte minst när väglaget är dåligt. Här finns några bra minnesregler:

— Du har det bästa väggreppet i sidled när bilen rullar fritt, dvs utan att du ökar eller minskar farten. "Frirullning" åstadkommer du enklast genom att trampa ned kopplingen och låta bli att bromsa.

— Om du gasar eller bromsar går en del av väggreppet åt för fartändringen, vilket innebär att det finns mindre grepp kvar för bilens kursstabilitet. I sådana lägen är bilen mycket känslig för sidkrafter. De krafter som i vissa lägen vill pressa bilen ur den färdriktning vi styr den i är tyngdkraft, sidkraft och sidvind.

4 Jan 2013

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)